jag vände ut och in på sakllen och bara skrev:

Carpe Diem-fånga dagen!

Kan vi förändras? Eller är man den man alltid varit? Och kommer man fortsätta vara den personen resten av livet?
Jag är jag, det vet jag, men kan jag förändras eller är det så att hur mycket man än försöker så kommer man alltid att förbi densamma. Det tror inte jag, man kan förändras men då gäller det att bestämma sig för det. Hitta viljan och styrkan i att ändra på det som är fel och det man inte är nöjd med. Jag tror att det är först när man möter motgångar som man verkligen förstår vem man är, och bortom allt jobb och stil, alla misslyckanden och alla svek så kommer man tillstut att hitta sitt sanna jag. För det är inte vad du gör som bestämmer, det är vem DU är! Det kommer bara att krävas tid och tålamod att möjligtvis släppa på rädslan och låta någon hjälpa en att visa vägen. För det är inte målet som är det viktiga, utan hur vi färdas dit. Men för att ta sig dit behövs de där modet vi inte trodde vi hade, men om man bara har modet att klara en dag till så kommer man snart att upptäcka att det finns någon mer som jag, någon mer som känner att man är den enda som kämpar, men det är en lögn. För alla kämpar med något, kämpar efter att hitta den där personen som kan hjälpa dig i just din situation. Vi behöver alla lite hjälp nån gång. Så sträck ut handen och visa att du är beredd på att få hjälp, vem vet, en dag kanske du har en stor varm hand i din som finns där för att hjälpa dig. För jag tror att vi alla letar efter en plats att känna oss hemma på, en plats där vi får vara oss själva eller ett litet ljus som hjälper oss att släppa drömmen och gå vidare eller kanske ge någon en andra chans, vi kan förändras om vi bara vill. Vi har bara nuet för imorgon kan det vara försent.

Njut av låten medans du kan, för musiken kommer att ta slut hur du än gör.