måndag 27 april 2009

samma takt

idag är det nog många hjärtan som slår samma takt, jag kände henne inte, men jag vet flera som stod henne nära och jag lider verkligen med er. Vi är många som inte kan le ordentligt idag, för ingen ska behöva dö då dom är 16 år :(



Jag känner mig helt tom efter allt som hänt senaste tiden, så pass tom att jag kan inte ens gråta, jag kan inte känna något. Jag är varken ledsen, bitter, förtvivlad eller förstörd. Det borde jag vara. Har varit alldeles för många dödsfall i min närhet senaste tiden, det borde inte få finnas. det borde inte få finas något som heter aldrig mer ska jag få se dig...Ett fruktansvärt ord som kryper en under skinet tills man inte står ut längre. Smärtan är för stor att bära.





Idag slår mitt hjärta ovanligt sakta.

1 kommentar: