meningslöst?

när började allt man gör kännas meningslöst? de vet jag inte riktigt, men känns som jag tappat alla perspektiv till saker och ting.

Kan det inte bara få vara enkelt, att någon kommer och säger va man ska göra, hur man ska göra det, och med vem och så skulle allt vara bra, så man slipper fundera.

Jag börjar vara hmla less på fundera nu, å inte får jag då några svar av det heller, jag blir bara mer förvirrad och stänger in mig i mig själv och tror att de kommer lösa sig själv. Men jag måste inse att problemen kommer inte lösa sig själv. jag måste göra det själv, ingen kan göra det åt mig!

Men var ska man börja då det känns som alla trappsteg är alldeles för höga och mina ben för korta? jag får helt enkelt låna en stege av någon, nån som har en på lager? Om inte en vanlig stege så kanske e en repstege så jag kan få dra mig upp? eller är det för mkt begärt?